Coinet i BitCoin – det makroekonomiska perspektivet

All ekonomi utgår från arbetsdelning. Den enklaste formen av arbetsdelning är byteshandel. Om två personer har något som den andra samtidigt värderar högre blir de bägge rikare genom att byta. Det innebär att våra olikheter kommer göra att vissa är bättre och någon kommer vara bäst på att skapa saker att byta med. En naturlig konsolidering kommer ske när t.ex. NIKE tillverkar de bästa skorna som alla vill byta till sig. Det innebär också att saker kommer ha olika bra egenskaper att fungera som bytesmedium. En naturlig utveckling där typiskt olika metaller typiskt visat sig vara vad som är enklast har en stabil tillgång, är lätta att förvara, känna igen, transportera, dela och där enheterna är helt utbytbara. Guld har visat sig ha bäst motsvarat nämnda egenskaper och gett det en naturlig särställning.

Med detta resonemang som bakgrund har en monetär ekonomi vuxit fram med olika så kallade myntfötter utgjorde av nämnda metaller. Parallellt växte en tjänstesektor fram där man mot avgift kunde förvara sina mynt, under en kort tid initialt mot avgift. Kvittona på dessa insättningar blev snabbt likställt med mynten och användes som direkt substitut i handeln då kallat för sedlar. Eftersom mynten då blev liggande kunde ägarna av förvaringen istället skapa en bank som mot ränta låna ut mynten eller fler kvitton, ta bort avgiften för förvaringen och till och med dela en potentiell vinst med insättarna. Naturligtvis var någon bäst på att hantera den associerade risken att insättarna kom och bad om sina mynt som då inte fanns samtidigt och få högst avkastning på det som lånats ut. En naturlig utveckling sker där de bästa bankerna kontinuerligt ägde en allt större andel av guldet.

De bästa bankernas rykte störs av att sämre aktörer lånar ut för mycket mynt och skapar för många kvitton som nu kallas sedlar vilket skadar deras förtroende när mynten helt enkelt saknas när insättarna vill ha dom. Därför skapas det på bankernas eget initiativ ett kontrollorgan kallat centralbank för att via en så kallad balansräkning kontrollera att de anslutna affärsbankerna följer gemensamma regler för hur denna risk hanteras. Detta har typiskt skett även i med ett politiskt intresse. Detta för att upprätthålla allmänhetens förtroende för att affärsbanken faktiskt förvarar minst en tillräckligt säker mängd guld hos just centralbanken för när de efterfrågas av dess kunder samt att likrikta så att sedlarna gäller på alla anslutna affärsbanker. Detta även för att via detta system kunna driva in skatt och avgifter i linje med en vald politisk makts riktning vilket samtidigt understödjer efterfrågan på dess centralbankens sedlar. Detta statliga monopol snedvrider alltså konkurrensen om att förse marknaden med produkten sedlar och mynt. Det är ur detta resonemang man ibland konspiratoriskt säger att världens mest framgångsrika centralbank Federal Reserve är privatägd då politik och ekonomi mötts i denna logiska konstruktion vilket dock ur detta perspektiv kan ses som en naturlig utveckling. Den är dessutom mer liberal än Sveriges egna och världens äldsta centralbank Riksbanken som är helt politiskt upprättad. Detta har ytterligare accelererar konsolideringen inom branschen som fortfarande pågår fast från regional, till nationell och nu global skala.

Centralbankerna har därefter kommit att centralt (!) accepterat fler och fler tillgångar som utöver guld t.ex. olika obligationer för att balansera de cirkulerade sedlarna som alltså bokförs som fordring (skuld) på centralbanken. Centralbankerna har på goda grunder slutat erbjuda andra en affärsbankerna att själva lösa sina skulder (fordringar) mot underliggande tillgångar. Detta för att främja ekonomisk stabilitet och kan likställas med att man minimerat statlig priskontroll genom att inte störa marknadens privata prisbildning i den fria handeln med samma tillgångar.

Konsolideringen pågår fortfarande inom branschen pengar och ett tydligt problem sedan decennier är när centralbankerna själva konkurrerar på en global skala. Idag används dollarn i över hälften av alla globala internationella transaktioner och en siffra som bara tilltar trots att Europa försökt gå samman och konkurrera med Euron. Vidare tappar nationella politiska intressen makten över sin egen ekonomi allt eftersom den fortsätter konsolideras globalt. Den logiska slutsatsen är att oavsett hur vi centralt beslutar vilka tillgångar man skall acceptera som säkerheter för utställda fordringar/skulder och lån, även det BTC som idag felaktigt kallas BitCoin, så kommer vi på en tillräckligt lång sikt i en ren marknadsekonomi ha EN global bank som har alla tillgångar på sin balansräkning som säkerhet för utställda fordringar/skulder. All handel kommer alltså naturligt ske genom centralbanken och dessas omöjliga uppgift som visar sig genom kroniskt felaktigt beslutade värderingar av dess tillgångar redan idag.

Alternativet vore ett system där man frikopplar tillgångarna, skulder och associerad risk från bytesmediumet där deltagarna själva snarare än via ett centralt beslut helt frivilligt ställer vad dom har att erbjuda till marknadens förfogande. Coinet i BitCoin – det makroekonomiska perspektivet är alltså världens första globala bytesmedium utan centralt beslutade tillgångar som säkerhet för de skulder och associerade risker.